Dk: Frimureriets historie

From Freimaurer-Wiki
Mueseum Reiykjavik.jpg
FlaggeDK.jpg

Frimureriets

Dänemark.jpg

Kilde: Wikipedia

Frimureriets historia studerar formation, utveckling och skeenden i de ordenssystem som går under beteckningen frimureri.

Frimureriets historia delas vanligen in i två huvuddelar; före och efter bildandet av Storlogen i London och Westminster år 1717. Innan denna tidpunkt är frimureriets historia inte helt klar och förklaras därför ofta utifrån teorier och legender. Efter bildandet av Storlogen i London och Westminster är dock historien mycket väl dokumenterad och kan spåras genom de hundratals storloger som snabbt bildades världen över.

På senare år har frimurerisk forskning fått ökad uppmärksamhet, bland annat genom bildandet av forskningsloger inom frimureriet, dels genom akademiska studier, till exempel genom Centre for Research into Freemasonry and Fraternalism vid Universitetet i Sheffield.

En ny dimension av frimurerisk historia har belysts genom studier av frimureriets betydelse för utvecklingen i Europa och USA under 1700-talet.

Frimureriet fram till 1700-talet

Ett försök att åskådliggöra den vision av ett framtida tempel som finns i bibelboken Hesekiel. I dess rituella kontext utgörs frimureriets grundande av en allegorisk myt: ett brödraskaps grundläggande och byggande av Salomos tempel.

Frånsett myten är avsaknaden av dokumentation kring frimureriets ursprung uppenbar. Detta har lett till omfattande diskussioner mellan historiker och historierevisionister, både inom och utom frimureriet. Hundratals böcker har skrivits i ämnet och mycket av innehållet i dessa böcker är rena spekulationer. Frimureriets verkliga ursprung är sannolikt omöjligt att klarlägga.

Ett litet antal källor pekar på möjligheten att frimureriet uppstod under medeltiden och grundade sig på de hyttor (på engelska lodge, loge), som bildades av murare i samband med uppförande av de stor katedralerna i syfte att utbilda nya murare och bevara värdefulla kunskaper.

Andra källor ifrågasätter uppgiften att murarna verkligen bildade gillen och hävdar att idén att frimureriet verkligen utvecklades från dessa är en banal myt, vilken grundar sig på det faktum att frimureriet använder murarkonsten som huvudsaklig ingrediens i sin symbolik.

Oavsett vilket fortsätter frimureriets ursprung att intressera och förbrylla historiker.

Frimureriets upphov har bland annat tillskrivits Kung Salomo och byggandet av dennes tempel i Jerusalem, Euklides, Pythagoras, Moses, esséerna, culdéerna, druiderna, romerna eller Rosencreuzarna, för att inte glömma Noas intellektuella arvingar.Bland de mera populära teorierna märks den som säger att frimureriet är en utlöpare från grekisk-romerska mysteriekulter att det är en hävdvunnen utveckling av de medeltida murarskråna, eller att den är en direkt avkomma till Tempelherreorden.

Andra, mindre kända teorier omfattar:

Uppförandet av Rosslyn Chapel i Skottland (1440–1490) utgjorde länken mellan Tempelherreorden och frimureriet. Enligt denna teori skapades frimureriets första grad och Order of Mark Master Masons av William Sinclair, den person som hävdas ha varit den förste Stormästaren och frimureriets grundare.[9] Frimureriet är en intellektuell arvtagare till de romerska collegierna.[10] Frimureriet är en intellektuell arvtagare till Comacinermästarna.[11] Frimureriet uppstod framförallt ur de tyska Steinmetzen eller de franska Compagnonage.

Frimureriet skapades av Francis Bacon, Oliver Cromwell, eller av tronpretendenterna i Huset Stuart.

Frimureriet är en följd av Sir Christopher Wrens arbete med ombyggnationen av St. Paul's Cathedral.

Begreppet frimurare

De medeltida frimurarna kallades ibland "frimurare" Historiker har föreslagit flera olika alternativ till begreppets ursprung:

Från den franska termen Franc Maçon, en murare som arbetade i en hytta (loge) som fått exklusiv rätt av Kyrkan att arbeta på kyrkans mark och anläggningar och som befriats från myndigheternas beskattning och/eller regelverk.

Från den franska termen Frère Maçon, vilket betyder "broder murare" Från begreppet fria män, det vill säga män som inte var trälar eller kontraktsbundna och som därför kunde röra sig fritt mellan olika byggplatser Från att arbeta i "freestone," en typ av sten som bryts och används för byggnadsverk och som givit upphov till termen Freestone Masons.

Tiden fram till 1717

Frimureriets tidiga utveckling har två huvudsakliga tillväxtspår:

Del 1. Operativt eller praktiskt frimureri, förknippat med hantverksskråna. De rituella inslagen är enkla och det finns inga bevis som stöder förekomsten av mera djupgående filosofiska inslag.

Del 2. Frimureriet under den senare delen av 1500-talet och in på 1600-talet. Bevarat arkivmaterial från skotska loger från 1630-talet, visar på en gentrifieringsprocess, en övergång från operativt till spekulativt frimureri som stöds av ett ökat antal medlemmar utan hantverkarbakgrund. Det finns nästan inga källor till det engelska frimureriet före grundandet av storlogen 1717. Den rent spekulativa ritual och de föredrag som skrivits av William Preston (1742–1818) visar på en ökande användning av Upplysningstidens filosofi. En av de trovärdiga källor som visar på frimureriets uråldriga historia är Halliwellmanuskriptet eller Regiusdikten — daterad till sent 1300-tal till 1400-talets mitt. Dokumentet refererar till flera begrepp och fraser liknande de som förekommer inom frimureriet. Manuskriptet i sig tycks vara en utveckling av ett tidigare dokument till vilket det hänvisar.

Matthew Cooke-manuskriptet, ett icke daterat manuskript och utkast till författning som härstammar från mitten av 1400-talet, är det äldsta av de så kallade Gothic constitutions. Den första lagfästa förekomsten av ordet "frimurare" i England finns i Statutes of the Realm som nedtecknades 1495 under Henrik VI:s regeringstid, även om den arkaiska termen "frank mason" hade använts femtio år tidigare. Innan dess hade termen "ffre Masons" använts 1376 som referens till "Company of ffre Masons," ett av många hantverksskrån i London.

Från 1583, årtalet för Grand Lodge-manuskriptet,[18] ökar antalet dokumenterade källor. Schaws lagar från 1598–99 var den källa som användes för att förklara den skotska logen Lodge Mother Kilwinnings precedens över Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) i Edinburgh. Dessa beskrivs som Head och Principal, ungefär stor- respektive arbetsloge. Efter oenighet om logernas numrering då den skotska storlogen Grand Lodge of Scotland (GLS) bildades, numreras Kilwinning som Lodge Mother Kilwinning Number 0 (där "noll" uttalas och uttyds "Nothing"), GLS. Tämligen snart därefter erhöll Sir William St. Clair (senare Sinclair) of Roslin (Rosslyn), ett konstitutionsbrev i vilket han tillåts köpa ledningen över ett antal loger i Edinburgh med omgivningar. Detta kan utgöra grunden till de myter som omger Rosslyn Chapel.

Halliwell- respektive Cookemanuskripten är skrivna på de dialekter som vid denna tid förekom i västra och sydvästra England och kan ha skrivits för den byggnadshytta och murarskola som kopplas till uppförandet av katedralen i Salisbury.

De tidiga, praktiskt arbetande frimurarna var till skillnad från nästan alla européer, förutom prästerskapet, fria, det vill säga obundna till den trakt där de föddes. De olika kunskaper som behövdes då man uppförde komplexa byggnadsverk i sten, särskilt kyrkor och katedraler, möjliggjorde för skickliga murare att resa och söka arbete var de ville. De höll till i en tillfällig byggnad, en byggnadshytta eller loge, som låg i anslutning till den byggnad man uppförde. I logen bodde och sov man samt fick sina arbetsuppgifter tilldelade av byggmästaren. För att kunna bibehålla denna frihet krävdes ingående och exklusiv kunskap om ämbetet. Eftersom en lärling gradvis utbildades av en mästare kopplade den senare moraliska värderingar till utbildningen och verktygen och band på så sättet lärlingen till sina ämbetsbröder och till hantverket.

Frimureriets övergång från ett hantverksgille med praktiskt arbetande murare till ett brödraskap av spekulativt arbetande och intagna gentlemän inleddes i Skottland under det tidiga 1600-talet. Den första dokumenterade uppgiften om en icke-murares närvaro vid en logesammankomst återfinns i arkivet hos Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) och är daterad till 8 juni 1600. Här framgår att John Boswell, Laird of Aucheinleck, närvarade vid sammankomsten. Det finns emellertid inte någon uppgift om Boswells reception. Mötet den 8 juni var inte en vanlig logesammankomst, utan en frimurerisk prövning av en medlem, och Boswell kan ha varit närvarande i någon annan egenskap än som medlem av logen. Den första dokumenterade receptionen av en icke-murare återfinns även den i handlingar från Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel), daterade 3 juli 1634, då Högvälborne Lord Alexander erhöll medbrodersgraden. Den första dokumenterade receptionen utanför England är från 1641 då Sir Robert Moray upptogs i Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) i Newcastle.

Från början av 1600-talet återfinns referenser till frimureriet i dagböcker och privata anteckningar. Elias Ashmole (1617–1692) blev frimurare 1646 och nämner att han närvarade vid flera logesammankomster. En ökad utbredning av frimureriet märks mellan tiden för Ashmoles noteringar och 1717, då fyra engelska loger som höll sammankomster på restauranger i London, gick samman och bildade storlogen Grand Lodge of London, numer känd som United Grand Lodge of England. De hade hållit logesammankomster i Cheshire Cheese Tavern, Apple-Tree Tavern, Crown Ale-House inte långt från Drury Lane, Goose and Gridiron vid St. Paul's Church Yard, och Rummer and Grapes Tavern i Westminster.

I och med bildandet av den första storlogen övergick frimureriet från att vara en obskyr, relativt privat företeelse till att bli en allmänt uppmärksammad verksamhet. Under åren efter 1717 bildades flera storloger i hela Europa. Hur mycket av denna spridning som utgjordes av frimureriet i sig, och vad som kom sig av en ökad allmän kunskap om tidigare privatloger, är osäkert.

Frimureriets historie

Kilde: Den Danske Frimurerorden

1717

Der har gennem tiderne været gjort mange forsøg på at forklare frimureriets oprindelse. Nogle har ment, at frimureriet kom fra Ægypten, andre fra Grækenland. Nogle har forsøgt at føre frimureriets historie tilbage til Adam og Eva. Det, vi faktuelt ved, er, at fire loger sluttede sig sammen til en storloge i London i 1717. Vi angiver derfor dette år som begyndelsen for det moderne frimureri.

Byggelaug

Naturligvis har der været noget før 1717. Ellers var der jo ikke noget at lægge sammen. I vore dage er opfattelsen den, at frimureriet stammer fra de middelalderlige byggelaug, der skabte de store og smukke katedraler rundt om i Europa. Håndværkerne bag disse byggerier besad særlige evner, for der skulle naturligvis det bedste håndværk til, når man byggede til Guds ære. Ofte gik de særlige håndværk i arv, og byggemestrene beskyttede deres specielle viden og kompetencer i lukkede laug.

Katedralbyggeriet stagnerede imidlertid. På et tidspunkt lod man således ikke-håndværkere komme med i laugene. Dermed var det "spekulative" frimureri begyndt. Det er én af grundene til, at mange symboler og arbejdsredskaber i frimureriet har rod i de ældste håndværk.

Oplysningstiden

Det egentlige frimureri, som vi kender det i dag, opstod samtidig med, at en ny bølge væltede ind over Europa, nemlig det såkaldte "oplysningstid". Mennesket blev nu opfattet som noget værdifuldt og særligt. Derfor begyndte tankerne om frihed, demokrati og nedbrydning af grænser at tage form. Mange af oplysningstidens store tænkere var frimurere. Grunden er let at forstå. I de lukkede loger kunne de "afprøve" de nye tanker uden at skulle frygte repressalier fra konservative magthavere.

USA's Uafhængighedserklæring

Denne opfattelse af mennesker og frihed satte sine spor i frimureriet og ikke mindst i verdenshistorien. Eksempelvis var en lang række af underskriverne på Den amerikanske Uafhængighedserklæring i 1776 frimurere, herunder Benjamin Franklin (1706-90), ligesom USA's første præsident, George Washington (1732-99), var logebroder. Samfundsændringer over hele verden havde frimurere som aktive medspillere.

FN's Menneskerettighedserklæring

I mellemkrigstidens Europa var den tyske nobelpristager, rigskansler og udenrigsminister Gustav Stresemann (1878-1929) frimurer. Han var hovedtalsmand for menneskeligt fællesskab og broderskab bl.a. via Folkeforbundet.

Flere amerikanske præsidenter har været frimurere, herunder Franklin D. Roosevelt (1882-1945), hvis hustru, Eleanor, var én af de stærkeste kræfter bag FN's Menneskerettighedserklæring efter Anden Verdenskrig. I dens formålsparagraf nævnes bl.a. broderskab og en række frimurerrelaterede ord.

Intet verdenskomplot

Frimurere har med andre sat sine dybe samfundsmæssige spor i verdenshistorien, men altid som inspiratorer aldrig som beslutningstagere. For der findes ikke et stort, frimurerisk verdenskomplot. Diktatorerne Adolf Hitler (1889-1945), Josef Stalin (1878-1953) og Francisco Franco (1892-1975) forbød frimureriet og forfulgte frimurerbrødrene i deres samtid. Er det ikke en hædersbevisning i sig selv?

Danmark

I Danmark begyndte frimureriet i 1743. Efterhånden voksede det sig stadig større. I begyndelsen lignede det danske frimureri det internationale, hvor kravet til brødrene (fortsat) er, at man blot skal tro på et højeste væsen. Senere gik Den Danske Frimurerorden dog over til et system, der hviler på et kristent grundlag. I dag kræver Ordenen derfor, at man er døbt.

Den Danske Frimurerorden arbejder i dag efter det såkaldte "svenske system" (siden 1855), men det oprindelige frimureri findes stadig i Det Danske Frimurerlaug, der samarbejder tæt med Ordenen og har samme Stormester. Men Lauget og Ordenen har altså forskellige syn på, om man skal være kristen eller blot tro på en højere magt.

Frimurerne og statsmagten

Den Danske Frimurerorden har gennem årene har et tæt forhold til kongehuset. Flere af Ordenens Stormestre har været tronfølgere eller konger. Den seneste var Christian X, der var Ordenens højeste styrer i perioden 1912-47.

Det er imidlertid vigtigt at slå fast, at nok har frimureriet præget og inspireret til samfundsudviklingen over hele verden, men frimurere har aldrig bestemt og styret. De påstande, som bl.a. stærke anti-frimurere og Dan Brown, anfører, har ikke hold i virkeligheden.

I dag er der loger over hele Danmark. Brødrene kommer fra alle aldersgrupper og sociale lag. I frimureriets spæde begyndelse var det overklassen, der befolkede logerne. Men den almindelige samfundsudvikling har heldigvis også smittet af på logerne.

Kun mænd

Ét sted er Ordenen dog stadig anderledes. Den optager kun mænd. I nogle tider vakte dette forargelse, men i dag er der en bred forståelse for, at mænd og kvinder sagtens kan opleve ting hver for sig og så senere få fælles fornøjelse af det. Faktisk kan netop dette styrke et parforhold, fordi man inspireres fra flere sider. Baggrunden for adskillelsen er alene historisk.

Da frimureriet blev skabt, var der et helt andet syn på kvinder end i dag. Men ligesom ritualer og rammer har været uændrede i århundreder, har Den Danske Frimurerorden på dette punkt valgt at holde fast i nedarvede traditioner. Der findes imidlertid både kvindelige frimurerloger og andre dameloger i Danmark.

Livsledsager inddrages

I øvrigt holder Ordenen fast i, at man ikke kan være frimurer, hvis ens partner ikke accepterer det. Frimurerbroderens livsledsager inddrages da også på utallige måder i sin mands oplevelser, så der er altså også et fællesskab på den front blot ikke på logeaftenerne.

Se også

Links